Reflektion - Carlgren & Marton

Reflektion 1:

I boken närmare bestämt kap. 5 står det om växelspelet mellan klassundervisning och det enskilda arbetet nu mera får fungera på "egna ben" alltså att en elevs arbete i en klass inte tas upp i "kollektiva genomgångar".

Detta är något som jag anser vara väldigt viktigt, just för som det står i boken ,att kunna se ett sammanhang och inte bara en massa anvisningar. Att en uppgift skall få ett syfte och ett helt annat intresse så tycker jag att växelspelet i en klassundervisning är nummer ett prioritering för att "pusha" upp motivationen bland eleverna.

Reflektion 2:

Efter läst Carlgren & Marton Del 2, så står det mycket om att vi uppfattar saker på olika sett, vi lär oss på olika sätt. Detta är väldigt intressant tycker jag, men även något som skapar ett problem för den enskilda "svaga" individen. Läraren måste kunna anpassa sig till varje enskild individ även fast det inte alltid är möjligt så måste man kunna se när någon kommer efter osv. Ex. är att de som är duktiga i ett klassrum med en viss uppgift snabbt blir klara och de som är långsamma tappar fokus. Vad ska då läraren göra? Vad är den bästa lösningen?

Detta är något jag själv ofta uppmärksammade när jag gick i grundskolan, de som var långsamma blev stressade av de som var klara, de som var klara blev uttråkade av de som satt där och kämpade igenom uppgiften. Ibland kunde det hända att även läraren stressade eleverna som inte var klara. Man måste som lärare veta att varje individ inte är lik den andra. Därefter måste man behandla dom olika, vara på deras nivå, kunna möta dom, hjälpa dom och att hitta lösningar.

Första inlägget här.

Happ happ.... wassap bloggers?